Har det hänt något? Ja.....jättemycket och ingenting. Det känns som att tiden står still samtidigt som omvärlden susar förbi på högsta hastighet.
Att skriva om "nyheter" som hände för drygt 3 månader sedan känns konstigt. För mig känns allt som en självklar vardag.
För er som vill läsa om bygg och inredningstips, invänta nästa inlägg då detta kommer handla om ett helt annat projekt. Ett projekt som jag hoppas ,kommer pågå resten av mitt liv.
Jag hade många år tidigare gett upp hoppet om att någonsin kunna bli förälder. Trots att det delvis var en sorg så kände jag mig ändå bekväm med tillvaron. När jag sedan fick reda på att jag väntade en son, vågade jag aldrig hoppas på att det skulle gå vägen. Men tiden gick. Jag skaffade ett annat projekt i huset och i takt med att rummen i huset blev klara växte sig killen där inne allt större.
Påskaftonen den 3:e april hade jag påsklunch för mina fina vänner Daniel och Carolina tillsammans med deras son Ivan. Under lunchen tycker jag att magen känns tyngre än normalt och till fikat får jag förklara för mitt besök att jag har värkar. Och att det nu är 3 minuter mellan varje värk och att jag förmodligen borde åka till BB? 3 veckor tidigare än planerat.
Mina vänner vinkade lugnt "hejdå" och byttes av, av min mamma som skulle agera chaufför och coach under förlossningen. Mina tankar som först var "var det SÅHÄR enkelt?!" byttes under de kommande 11 timmarna. Utan att behöva lämna detaljer kan jag erkänna att det inte var någon bekväm upplevelse. Jag hade sett framför mig att jag skulle gråta av lycka, personalen skulle gråta, mamma skulle gråta. Min son skulle vara vacker som en dag och le mot mig och så skulle vi åka hem. Istället minns jag olika kroppsvätskor och att jag krävde isglass. Jag var drogad. Min son kom och min första tanke var; "lever jag?.....fy fan va skönt att det är över!" och sen minns jag att hallonen i saften jag fick efteråt var de godaste hallon jag ätit i hela mitt liv!
Killen som kom ut var det minsta jag sett!! Jätteliten. (Men jag är evigt tacksam att han inte var större) 2945 gram vägde han, och dök sedan ner till 2500g.
Tanken var att han skulle heta Erik efter min fantastiska morfar, som han aldrig fick träffa. Men han såg inte ut som en "Erik" och när personal på BB frågade vad han skulle heta så svängde jag till med "Sigvard", som morfars bror hette. Sen dess har han fått heta Sigvard. Sigvard Lo Källström.
Sigvard, eller Sigge som han kallas till vardags, är en sånhär "modern familj". Dvs han har en förälder istället för det klassiska två. Det betyder att jag ska försöka vara en dubbelt så bra mamma. Men vår lilla familj har inte stannat vid två medlemmar för det. Mer om det i något annat inlägg.
Jag vill inte bli för "mushi-mushi"och sentimental. Detta är ju en trotsallt en bygg och inredningsblogg. Så därför kommer jag fatta mina känslor kort. Jag vill bara säga till alla som jag någonsin mött, att jag är så oerhört tacksam. Jag är tacksam över att ni påverkat mig att bli just den jag är idag. Jag är stolt över att ha blivit den jag är idag och jag är stolt över att jag har lyckats få den bästa jävla unge man kan få! Jag har fått belöningen. Självklart älskade jag honom direkt när han ploppade ut. Mitt i allt kaos bland moderkakor och isglassar, men jag kunde liksom inte anat att jag skulle älska honom mer för varje dag som går. Ju mer jag lär känna honom, desto mer tycker jag om honom. Jag har aldrig tidigare i mitt liv varit stolt över något jag har åstakommit. Inte fullt ut. Det har antingen varit total besvikelse eller så har det alltid funnits något man skulle kunna ha finjusterat. Men Sigvard skulle jag inte kunna gjort bättre. Han är helt perfekt. Så perfekt att jag känner att jag måste vara på mina tår för att förtjäna honom. Jag hoppas att det kommer att göra mig till en bättre människa. Jag hoppas även att Sigge en dag kommer kunna känna sig lycka lycklig som jag känner mig just nu.
Jag brukar ju alltid avsluta inläggen med en före och efter-bild, tidsåtgång samt vad projektet kostade. Så...
______________________________________________________________________________
 |
| Före |
 |
| In progress (jag skriver inte "efter" eftersom jag hoppas att han kommer växa ytterligare) ______________________________________________________________________________________________ Tid
37 veckor
_______________________________________________________________________________________________
Kostnad
Blöjor 4678.079.-
Mjölkersättning 780.043.-
Kläder 0.-
Prylar 0.-
_________________________
Total : Gud vet hur mycket!
Skämt åsido. Jag vill passa på att tacka alla som hjälpt mig här. Jag har fått en massa kläder och utrustning skänkt. Både begagnat såväl som nytt. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är. För mig betyder det otroligt mycket. Kerstin och alla andra helt otroliga föräldrar som låtit Sigge få ärva kläder. Tack till alla ni andra som gett Sigvard fantastiska presenter.
Sist men inte minst vill jag tacka mina föräldrar Annika och Åke tillika Sigges "mommo och moffa". Jag hoppas jag kan bli en lika bra förälder som ni är.
|
